Du får mig att skratta, du får mig att le och guud Chrille jag älskar dig såå.
Ja, jag mår illa och det finns saker som känns som om jag inte kan bli vanlig igen. Men nej nej, du är där för mig. Ja, det är nog det sjukaste man kan säga det men jag är galen i dig.
Första personen som får mig att le som en idiot så som människor ska göra, och tack för att du får ut min skratt som låter mer som någonting som fastnat i mitt hals än min falska häxskratt.
Såra mig inte... Men som sagt "Nothing lasts forever" so be my "nothing."
Du är min drog Cristian <3 ~

Som ni säkert redan vet så är det påsklov. Hoppas jag bättrar mig med uppdateringen och så, men det känns att det bara är för mycket med mitt liv just nu. Saken den är att jag hellre grubblar dem för mig själv än att gå och prata ut med någon. Det är för att jag inte tror eller får någon tips av någon. Och jag vill inte att personen bredvid ska fråga mig frågor, jag vill att den ska säga till mig att jag MÅSTE göra det och att jag MÅSTE BEVISA personen framför att jag kan gå igenom detta. Men nej, nej personerna jag pratar med blir själv förvirrade och vet inte vilken problem hen ska börja lösa. Jag mår psykiskt illa och låtsas som allt är okej men jag vill inte att folk ska veta, att jag mår som jag mår. Hat är nog det första jag borde lösa...

Rubriken på den här inläggen är så mystisk då jag faan i mig aldrig känner så eftersom jag REDAN ÄR instängd i mitt egna lilla håla (en del av min social fobi.) Nej, men det är nog pluggandet. Jag var ju som sagt sjuk förra veckan så jaa

g ligger en hel del efter, och så har vi dem gamla goda nationella proven då den här gången är det fucking mattematik men jag ska ju delvis tänka posetivt nuförtiden så ja, jag ska klara den här proven... Hoppas jag. En av dem målen jag har det är att göra så att betygen blir bättre. För förra året så gick dem ner med rasande fart då det hände väldigt mycket negativt i  mitt liv och min socialfobi steg upp i bakgrunden. Jag har haft socialfobi enda sedan långt tillbaka då jag satt i sandlådan för det mesta, men min problem vara att påbörja en konakt med folk och att prata men nya personer och dem som jag inte träffa regelbundet (mamma och pappa är faktiskt den ända då jag kan prata flytande utan att hacka.) Men nu får jag ta tag i saker och inse att framtiden är en plats som man kommer leva på egna fötter och sådant...

Men som sagt,om man fortsätter att läsa om din egen dåliga kapitel om och om igen så blir den dålig. Jag vet att det är lätt att tänka att någon ska hjälpa till dig och dina saker inom livet men bittert nog har jag insett att.. Vill du göra något så måste man göra det själv. Det är svårt att glömma den förflutna men när du kommer ihåg din framtid är det en annan tanke som kommer komma upp. 

Köpte värmeskydd spray för håret (vad fan hette det igen?) och så smink rengöring. Köpte någon skjorta också men den ser mer dålig ut i bilden än i värkligheten, så vi skippar det!
Och ja, det är en toalett dem står på, haha.

Okej, well... Det var en tjej igår som skrev att jag skulle skynda mig med bloggningen och göra inlägg. Hon skrev senare en hatmeddelande och vet ni var det sjuka är? Hon är någon i skolan. Så du vill ha en inlägg? Varsågod, här kommer den. Mitt liv är förstörd huuh? Nej, nej man står där och ler men varenda jävla tid man säger "allt ska bli bra igen" då händer det. Problemet ligger inte i skolan, folk i skolan har sakta börja vara normala mot mig igen. 3408703863 saker jag behöver prata ut för en person. Men det går inte, you know jag har ingen vän jag litar på så mycket. Släkting? Fan i mig heller, dem skulle gått runt och spridit det. Föräldrar? Döööh. Jag ligger helt nere just nu så..

Jag har fått en fråga från en flicka vid namn Vera (bloggar via mobilen, höhö ^.^) om vad mina andra alternativa bloggar heter.
Och ja, svaret är att en av dem är menat att vara anonym och den andra ska jag skriva här men jag måste komma igång med den.
------------
Imorgon är det måndag. Ja, dagens händelser var urdåliga men endå intressanta. Men fööööör privata för att kunna skriva upp här. Jag lovar att jag ska skärpa mig med bloggningen! Och den här gången MENAR jag det! Just nu är det bara för mycket som händer mig... Jag har fått så mycket ångest satt jag inte orkar, jag kan varken somna eller vakna.

Tja alla vikingar!! Ja, min jullov var väl okej... Jag har haft stora tyngder på mig. Och vad jag egentligen borde göra är alternativ 1 förklara för folk, varför? alternativ 2 skita i och bara gå full fart fram. Dem båda är ju sjuka alternativ but what ever... Skolan börjar imorgon är så himla jävla inte taggad. Vi får väl se hur det går... :D

Tja alla vikingar!! Ja, min jullov var väl okej... Jag har haft stora tyngder på mig. Och vad jag egentligen borde göra är alternativ 1 förklara för folk, varför? alternativ 2 skita i och bara gå full fart fram. Dem båda är ju sjuka alternativ but what ever... Skolan börjar imorgon är så himla jävla inte taggad. Vi får väl se hur det går... :D